KONST FÖR BARNS RÄTT…

KULTURRÅDET GAV MIG ETT STIPENDIUM FÖR ATT PÅMINNA POLITIKERNA OM BARNEN:)

”Cecilia, vad håller de vuxna på med?”

Trots att Barnkonventionen är ratificerad av Sverige missar man i praktiken att ta hänsyn till barnens rättigheter. Behoven av särskilt stöd i skolan ökar, då bestämmer politikerna i Örebro Kommun att man ska spara in 72 miljoner på skolan. Och av de pengarna 15 miljoner på Centralt skolstöd!

Jag fick möjligheten att hösten 2016 ha workshops med min metod där jag lär barn om Barnkonventionen via konst, på Örebro läns museum. Den här gången var det för åk 4-6. Vi upplever konst, har en dialog om de grundläggande principerna i Barnkonventionen och barnen får själva skapa/uttrycka sig om allt mellan himmel och jord.

Jag blir väldigt hoppfull när jag tänker på att den här generationen med sin energi kommer förbättra världen på så många sätt. De är otroligt kloka, empatiska och engagerade, men också mycket bekymrade när de pratar om vuxenvärlden och undrar vad de vuxna sysslar med. Jag blir dessvärre väldigt nedslagen då de vuxna inte ger barnen förutsättningar att lyckas. Att de måste kämpa i en onödig uppförsbacke. 

Det som flest barn pratade om i våra workshops var att de vill att vuxna måste lyssna, se och uppfatta noggrant hur barnen har det. De vuxna måste engagera sig mer. Många barn är väldigt ledsna över att det förekommer så mycket mobbning och att de vuxna inte hjälper dem tillräckligt. ”Ibland ser de vuxna, men de gör ingenting… varför är det så?” De funderar och undrar mycket över varför de inte kan leva i trygghet, både i skolan och hemma. Arbetet med likabehandling och demokrati är färskvara som barnen tycker är superviktigt och som de vill jobba mycket mer med.

Oberoende av varandra tog många upp att de vill ha mer idrott i skolan, det gavs till och med förslag på att ha gympalektion före första lektionen på morgonen. Barnen gav uttryck för att de mycket väl förstår vikten av rörelse – att det skulle hjälpa dem med orken i skolan och att de skulle tillgodogöra sig allt skolarbete bättre. Många förstår därför inte varför de har så lite idrott på schemat. Likaså vill de allra flesta ha mycket mer bild på schemat. Deras iver när de skulle få skapa fria inre bilder var häpnadsväckande. Via detta kom allt mellan himmel och jord fram som de behövde släppa ut, prata om eller bara uttrycka.

Många vill även ha mer slöjd. Hjärnforskning visar också att kreativt skapande främjar inlärning.

De allra flesta barn tog upp frågan om fred och solidaritet med flyktingar och barn som har det sämre än de själva och som bor i andra länder. För barnen är det självklart att vi ska ta emot de som behöver grundläggande trygghet och att vi ska hjälpa dem med deras basbehov.

På många olika sätt framkom det under workshopsdelen att många barn berörs av missbruk i sin närhet – och tog tacksamt emot informationen om var man kan vända sig för att få hjälp och stöd.

Många barn blev förvånade när vi pratade om fritidsaktiviteter och de insåg att vissa aktiviteter är så dyra så att en del barn inte har råd att utöva dem. De tycker att alla såklart borde få ägna sig åt det som var och en tycker är kul.

Väldigt många barn känner sig stressade och önskar att de vuxna lät dem vila mer.

Flickan som uttryckte ”Jag önskar att jag hade vita papper hemma så att jag kan rita…” är ett av alla barn som både befinner sig i ekonomisk fattigdom, men även i ett socialt utanförskap där hennes närmaste inte klarar att be om hjälp. Många barn pratade om just detta att ”vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.”

Ganska många tycker att skolmaten skulle anpassas mer efter deras smak; många har svårt för ihopblandade gratänger osv – de vill ha mer ”renodlad mat” fast samtidigt ekologisk.

Barnen vill ha mer inflytande över skolmiljön och är bekymrade över miljöfrågorna generellt i samhället.

Tillsammans med Rädda Barnen/Örebro kunde jag efter periodens slut på Örebro länsmuseum överlämna en sammanställning av barnens tankar och åsikter till Kommunstyrelsens 1:e vice ordf Lennart Bondeson och Kulturnämndens ordf Behcet Barsom. De lovade att dela ut dem till sina kollegor i respektive nämnd så de kan behandlas.

Jag målar också läkeörter som symboliserar artiklarna i FN´s Barnkonvention och ställer ut dem i olika sammanhang för att påminna vuxenvärlden om barnens rättigheter. Det här projektet har många plan; skaparglädje, vetenskap, politik, andlighet och ett utforskande av läkekraft som handlar om att svaren på det stora ju finns i det lilla…

En kväll när min son var 5 år sa han plötsligt: ”Mamma – hela universum är du kom ihåg det!” Det vill jag lämna vidare till både vuxna och barn – HELAUNIVERSUMÄRDU!

Allt hänger ihop. Vi hänger ihop. Det blir dyrt om vi inte förstår det och sparar på fel ställen.

/CECILIA MEYER, FEBRUARI 2019

Konstnär och Barnrättskämpe